Ett något avkortat inlägg idag, fullt upp och mera jakt på g….. 

Igår fick jag uppleva en fantastisk syn i förhållande till detta med fågelhundar:

Lissie och bror Gino kom i full fart från var sin kant utmed ett dike, precis när de skulle mötas så kastar båda i stånd! I samstånd och halvvägs sekunderande varandra står de där. Jag kommer fram först men avvaktar Ulf. Mens jag står och väntar så ser jag att de båda unghundarna sneglar på varandra UTAN att ta nosen från ”strålen”. När Ulf kommer fram så reser vi: båda reser rakt på tuppen som numera hänger på min vägg, ingen av dem gick efter något att snacka om. Två unga hundar - i konkurrens - som fixar en sådan situation är ganska så grymt! Ni som vet vad jag talar om ryser nog lika mycket som mig! 

Michael 

 (Från en rast igår (Aqui & Lissie), om någon hänger sig upp i att denna tupp ser lite pjuskig ut så hänger detta ihop med att han envisades med att ramla ner död mitt i en å….)