(bilder längst ner)

Hösten har som sagt präglats av Jakt, Jakt och åter Jakt. Först en månad i Norra Sverige och så olika jaktbesök från "Fastlandet" här hemma. Med det vädret vi har nu så ser det ut till att vi har många trevliga stunder kvar: markerna är fina, grödorna de rätta, fåglarna i sunda bestånd och högtrycken finns , Diana är snäll i år!

Som en följd av höstens travla dagar så har jag ånyo haft förmånen att se otroligt många duktiga hundar med duktiga förare och därför försöker jag också dra nytta av detta genom att sammanfatta intrycken:

FÖR det första så är det skönt att se den avspända inställning och det lugn som råder när somliga för sin hund. Jag kan lugnt säga att detta gäller samtliga av de jag har jagat/tränat med i höst, dock i större eller än större grad men dock -inget onödigt visslande, ropande, gapande eller stress! Så ska hundar föras även om man arbetar med en ras som gärna jagar två veckor utan vittring och gör detta 2-400 meter från förare!

DET att vi litar på våra hundar och låter dem ta det extra slaget och visa att de hade tänkt vända rätt istället för att "tvångsvända" eller begränsa dem med pipa, härligt!

ATT vi alla kanske är väldigt mycket jägare och av och till  inte alltid följer "injagningsboken" till 100 % men det bryr jag mig inte om, det är väl jakthundar vi håller på med, och hela grejen med jakt och jakthundar är väl att ha med byte hem! ?

DET att mentalt sunda och socialt fungerande hundar kan ta plats i vilken flock som helst och att det egentligen inte finns någon gräns för hur stor en flock -bestående av  för varandra tidigare okända  hundar - kan bli!

DET att vi alla borde tänka på att inte bara njuta av våra hundars förtjänster men aktivt se var man kan hitta förbättringar: vad gör hunden för fel, var brister dressyren och var brister jag som tränare och förare? Detta är otroligt viktigt om man ska få ut max av hunden och en själv. Jag har funderat lite över detta under Hundsyn, du hittar det nyaste här.

I alla fall har det varit otroligt kul att se väldigt många olika hundar på nära håll: unghundar som behandlar springande fasaner som de aldrig gjort annat, unghundar som sekunderar med den största självklarhet, unghundar som visar sök som får en att rysa, vuxna hundar som kommer direkt från ett liv på fjäll och börjar reviera fälten som de aldrig gjort annat, för inte att tala om de gamla hundarna som visar att de fortfarande är med i gamet – även om de kan vara något mera bångstyriga!

Jag ska heller inte glömma den barnsligt förtjusta minen hos jägare som har fått skjuta sina första fältvilt, flera därtill och nu talar vi om garvade jägare som troligen har nedlagt flera vilt än de flesta!

Som sagt, en fantastisk rolig höst från Fjäll via Skog till Fält: många härliga hundar, trevliga människor blandat med goda måltider, en och annan whisky, lite ljug och skryt samt några goda skratt. Tack alla!

Den uppmärksamma har säkert fått mig sig att jag ska bli ägare till en Jaktcocker! Hennes liv och utveckling kommer att skildras här. Jag har tränat många olika hundraser för andra men detta är faktisk bara andra gången i mitt liv som jag själv avviker från Engelsk Setter, den första var en Gordon Setter…Nu finns det praktiska orsaker till att jag kompletterar med en spaniel – nämligen att få ut mer av vissa markavsnitt. En stötande som komplement till de stående torde blir en fin mix!

De närmaste dagarna väntar- förutom mer jakt över stående hund – faktisk harjakt över drivande samt fasanjakt och rabbisjakt över spaniel!

Lite bilder från det senaste besöket:

Vackra Blossom:

Lissie i stånd..

Lissie / Husse fågelarbete.

En Ödebygdare som får sekundera en Ohlsmyrens! (Esso)

Res,  ja - RIOS -?

Sekundering.

Otryggt på ön med sådana besök!

Ohlsmyrens Esso på rapphöns.

Snyggt!

Glad lapp!

Dual purpose kyl...