(Vårbilder längst ner...)

För en stund sedan skrev jag några linjer om detta med kurs, instruktörer och annat inom hund och utbildning.

Att det finns ett behov för någon form av kvalitetssäkring eller certifiering torde vara uppenbart för alla, frågan är bara hur detta skall skötas och av vem.
I Norge har Fjellanger Hundeskole gått ut med något de kallar ”brukerundersökelse” – i denna ger de sken av att de vill kolla intresset för ett system med ”fagbrev” inom hunderiet. ”Fagbrev” er en form av offentlig godkännande av en yrkesman/kvinna/grupp.

Fjellanger tar upp det samma som flera andra har gjort sedan en tid tillbaks men på ett mycket konstigt sätt:

För det första vill de SJÄLVA vara den som står för utformningen och genomförandet av en sådan ordning. De skall med andra ord vara den som tar fram en certifiering och godkänner sina konkurrenter!! Vidare så har de utformat sin ”marknadsundersökning” på så sätt att om man där säger sig positiv till ett system med Kvalitetssäkring så ställer man sig automatisk bakom Fjellangers ansökan till Norska myndigheter om stöd till DERAS projekt – finansiellt stöd.

Alla med sunt förnuft förstår att en kommersiell aktör inte kan ta på sig ansvaret att godkänna eller underkänna sina konkurrenter, hur tänker Fjellanger egentligen? Vidare måste man inse at hundvärlden är enormt bred och att man därför måste anpassa olika erbjudanden – och godkännandet av dessa – till den del av branschen man till envar tid förhåller sig till. Jag har all respekt för Fjellanger och den kompetens dessa besitter inom minhundar och andra tjänstehundar men samtidigt är det nog så att Fjellanger har liten eller ingen erfarenhet av till exempel jakt eller draghundar – det finns säkert många fler exempel.

I ett försök att ”stämma i bäcken” är vi några som har skickat ut ett brev till många Norska hundskolor, hundklubbar samt andra aktiva inom detta med hunderi. Vi kommer inom kort dessutom att skicka en skrivelse till samma myndighet som Fjellanger riktar sin ansökan till. Är du intresserad av att ta del av breven så är det bara att kontakta mig.

Man kan tycka att detta är något som rör Norge och inte Sverige men faktum är att hundsporten i Norge och Sverige är så tät sammanbunden att allt som händer i det ena landet rör det andra. Detta är också en orsak till att ett system med kvalitetssäkring inte borde vara nationellt men kanske gemensamt för Skandinavien?

Om du har synpunkter på detta så sätter vi stort värde på om du hör av dig.

Annars är våren här med pilska rapphöns som håller konsert morgon och kväll, vildkatter som stryker omkring med siktet inställd på rapphönsen och undertecknade som stryker omkring med siktet inställt på kattkräken – nu är en tid på året då viltvård kan ge väldigt bra betalt. Tack vara snön och kylan i januari och februari har det gått åt nästan 400 kg vete på utfordringsplatserna åt de vilda hönsen.

Rapphöns är charmerande: Nu är det vår och de arbetar som hårdast med att hitta sin stora kärlek – efter en del smygande och väldigt många bomskott så fick jag till de bilder som följer nedan.

Det är  tur att februari är över då det var en månad med många skador på hundarna, det har varit stukningar, sträckningar och allt möjligt – nu senast förra lördagen fick jag sy ihop Lissie efter ett tråkigt möte med gammal taggtråd – halva frambenet var ”flådd” (lätt överdrift men dock).

19 dagar till fjällen och ca 37 till Jordbruksministern får det svettigt i fjälljaktsfrågan!

Michael.

Vart tog gubben vägen?

Jag syns väl inte nu?

In love....

Ska vi.......?

Tycker om di! (Gotländska)

För en gångs skull är det hanen som gapar...

NU syns jag väl inte??

Hallo...?

Vår - igen och at last - då passar jag på att sticka upp till vintern:-)