Denna höst har inte följt det vanliga ”programmet” - ändringarna har varit många. Huvudorsaken till detta är ”knäbytet”: det tar några månader att komma tillbaks för fullt och jag var nog lite väl optimistisk i somras. Det att jag valde att pricka in ledbytet i ett av de sämsta ripåren någonsin var dock en träff! Fjällen har följaktligen – stort sett – fått stå tillbaks i år. Frekvensen på fält är däremot nästan oförändrat.

Av samma orsak har det inte blivit många jaktprov i höst, i helgen var det däremot dags och av den orsak har jag vald överskriften RAMP! :-)

Helgen blev lite konstig: Fredag morgon valde jag att låta hundburen stå kvar i stugan, jag har lastgaller och Lissie har aldrig varit en ”buse” i bilsammanhang. Precis innan det första släppet hade Lissie lyckats med konsttycket att ta sig fram i bilen genom att smyga mellan gallret och fönstret. När jag skulle hämta henne satt hon i baksätet och jag såg då något som stack ut av munnen hennes – ett rapphönsben! Hon hade lyckats äta upp en hel rapphöna som var tänkt som apportvilt!!! Trots detta gick hon riktigt bra på fälten och när vi höll lunch fick hon ligga i bilen igen. Vid domargenomgången hörde vi ett vansinnigt skrikande som skulle visa sig  komma från min bil: Lissie hade försökt att upprepa succén med rapphönan men denna gång hade hon kilat fast tassen under infästningsskruven på gallret, detta gjorde naturligtvis jätteont, hon fick panik och försökte ta sig därifrån. När jag hann fram till bilen var hennes framben i en mycket konstig vinkel och vi var flera som trodde att hennes karriär som jakthund var över. Lyckligtvis verkar det som om hon kom ifrån detta med skräcken och en  ömmande bog: inget verkade eller verkar vara allvarligt skadat. Det tog mig nästan 5 minuter att ”skruva loss henne”.....Puh! I och med att jag inte visste status på henne så drog jag henne från ytterligare prov den dagen.

Nåväl, dag två: Lissie var märkt av föregående dag, hon sträckte inte ut frambenen ordentlig och det blev lite ”struttig” frambensaktion och "kort" galopp, något som också drar mycket energi. I och med att det nog inte var annat än lite ömmande så körde vi på. På eftermiddagen så går hon och partner rakt in i samstånd 5 sekunder efter att vi hade släppt. Fåglarna var oroliga, situationen tillspetsat, hundarna och förarna heta och det blev inte möjligt att göra något ut av det hela - fåglarna gick, hundarna var kvar och vi fortsatte. 6 minuter senare så hittas dessa två ”kompisar” i samstånd igen (!) - hur ofta händer det i samma släpp? Ni förstår säkert temperaturen på hundarna efter två samstånd på några få minuter.... I alla fall, förare får besked om att resa samtidigt och gemensamt, hundarna reser med bravur, upp kommer fasan och hundarna är kvar – en stund. Temperaturen blir inte precis lägre av en gemensam reis! Jag tar ett steg fram för att få mera tryck på Lissie, ramlar ner i ett djupt hål – landar mjukt på ”makker”, Lissie uppfattar att Husse slukas upp av jorden och följer då med en bit och utgår självklart, makker har jag stoppat effektivt (:-) och denna får ett mycket välförtjänt 2 pris ÖKL – så kan det gå! Grattis Beckie Scott och Anna Karin!

Och jodå, jag ska till vet i morgon och kolla att Lissie verkligen är hel!

En konstig helg med lite motlut, men ett riktigt bra prov med många men lätta fåglar, dock vilda och äkta – något jag återkommer till!!

Jag passar på att tacka deltagare, domare – och mina ”kolleger” i provledningen! En särskild eloge till Domarna Benny Melin och Jan Eriksson: båda effektiva, positiva och ”jaktliga” domare som verkligen försöker ge hundarna de chanser de förtjänar. Janne dömde sitt första prov och gjorde detta med bravur! Middagen på kvällen förgyllades av alla trevliga deltagare från "fastlandet" och Danmark! Jag vil minnas att några av oss lovade att komma till det Danska huvudprovet till våren, eller hur R och A?

Katja, än en gång: Grattis till 1 SKL m/Cert! Jag vill också lyfta fram Ohlsmyrens D´Artagnan (Yang) och hans fina 2 UKL på första fältstarten! Som jag har sagt tidigare så funderar jag ganska mycket på om ikke Yang / Lissie ska få bekanta sig lite närmre om något år eller två....!  Grattis också till övriga pristagare! (www.jaktprov.com )

Lilla ”Selma 2” växer och mår uppenbarligen mycket bra, hon är en enveten – nästan tjurig – liten dam som hemskt gärna vill göra som HON tycker...Härligt när det finns ruter i dem, fortsättning följer!

091018