(fler bilder efter texten)

Jag har inte skrivit så mycket om Selma än, detta beror mest på för mycket att stå i, men också att man gärna vill bilda sig ett mer bestående intryck..Selma har nu passerat 4 månader och man börjar se mer av vad som komma ska.

Lilla Selma besitter definitivt många av de egenskaper jag letade efter: Hon är tålig, nyfiken, mycket godmodig men samtidigt självständig och väldigt (!) enveten Jag räds inte de två sistnämnda egenskaperna då hon tar åt sig av ”kritik” på ett bra sätt – hon förstår!

Så långt har jag låtit henne vara valp och inte ”härjat” för mycket med henne: det har bara blivit lite sitt, inkallning och kul med apport- det räcker det länge och väl. Några fåglar har hon också fått ”hälsa på”. Hon är så okomplicerad och ”ärlig” i sitt sätt så det är ingen idé att ”masa” för mycket med henne. Däremot ska det bli lite vändor in i tjockskogen till helgen, detta för att ”putsa” till uppmärksamheten lite – hon är som sagt en mycket självständig liten individ....

Som jag skrev till Roland så har hon en stor och tydlig ”stoppknapp” - en mycket bra egenskap! Man kan kan stoppa henne med rösten mitt i de galnaste valpupptåg och be henne gå och lägga sig - hon lägger sig och ligger kvar på samma plats även när man lämnar huset. Som sagt så är detta med AV/PÅ oerhört viktigt och ett av Setterns Adelsmärken: Full fart / Totalt lugn!

Mentaliteten är så nära bäst man kan komma – en rejäl dos ”Yankee” i kombination med vårt nordiska blod är inte fel, när det också finns uppfödare som vet att kombinera detta så blir ”jobbet” som valpköpare något lättare:-)

I lek med de stora så får Selma självklart lite ”stryk” - detta då hon är mindre och rangligare än de andra – men aldrig ett ord i protest, aldrig ett skrik....samma med ”nya” saker och ljud som kan vara skrämmande, totalt lugn....

Jag har alltid haft/fått/skapt hundar som äter mycket bra, fram tills nu så slog dock Cockern alla rekord – hon sög i sig maten! ”Selma” är dock som hämtat ur en skräckfilm: Hon äter inte : hon.....ja jag vet inte hur det ska beskrivas, det är våldsamt! Tydligen har jag såpass bra ordning på flocken så att de räknar med att jag löser knepiga situationer: därför säger inte de andra åt henne när hon - efter att ha kastat i sig sin skål – kastar sig över deras mat! Nu har jag nog fått lugnat ner henne lite men det är det värsta jag någonsin har sett i matväg!! Jag har två stora lådor med foder som står över varandra, den översta hamnar då en knapp meter ovan mark – när jag skulle göra i ordning mat här om dagen och locket var av så hoppade hon upp i lådan och säg i sig ett halvkilo innan jag fick kastat ur henne!!!

De naturliga apportanlagen (eller ska vi kalla det lusten) är nog inte lika starka som de var hos Lissie som valp, men det behöver inte vara en nackdel då man göra gränssättningen mellan lek/krav/tvång tydligare. Dock har jag så långt fått henne att förstå vad ordet apport innebär: hon väntar på kommando/OK- signal (stryk det som inte passar), söker upp föremålet, greppar och kommer tillbaks, sitter och släpper på ordet tack! Självklart har jag så långt bara ”pratat fram detta”, hunden är bara 4 månader och det är bättre att spara tyngre argument tills de är äldre – oavsett hur stabila de är........

Idag visade hon upp sin första eftergång...braaaaaaaa!

Som uppfödaren så klokt säger så är alla valpar mer eller mindre en trisslott – dock kan man öka vinstchanserna genom att välja bra uppfödare och bra blod: jag tror jag har fått en bra lott – igen! Till hösten får vi se om allt det andra också finns...... 

Första snön var förstås kul – lite bilder bifogas.

GOD JUL PÅ ER ALLA OCH MÅ DIANA ÄLSKA ER  NÄSTA ÅR OCKSÅ!

Hmmm.....

Vad finns under???

Ge Cockern en nacksving kan man alltids forsöka...

Mys med Lissie...

Mer apport..

Finns här något "dödbart"?

Hej!

Ingen Dagbok utan Lissie:-)

MF091222