Jag har länge låtit mig förvånas över en del av det man ser, hör och upplever på jaktprov. Tyvärr får man ofta anledning att undra över hur en del ser på detta med prov och varför vi har prov. Det är lätt att misstänka att förankringen i jakt ofta är låg. I och för sig gör inte detta så mycket då vi människor har förmågan att lära oss, det verkar dock vara så att många är nöjda med att starta på några prov - de har inga planer på att vara sig börja jaga eller fundera på varför vi egentligen har prov!

När man ser att det även inom ”etablerade” människor finns en fallenhet att sätta "sporten" framför jakten så blir man  konfunderad.

I alla fall så har jag gått och ”småskrivit” mina tanker om detta under senvintern, du hittar resultatet av dessa tanker på denna länk.

Erik Wilsson skrev en del om det samma på SSK´s hemsida för några år sedan, kloka tanker som tyvärr inte längre finns på klubbens hemsida. Det är också intressant att läsa Åke Sjöströms artikel om Rapphönsjakten i Svensk Jakt och Avance, det samma gäller Eric Ringabys tanker omkring fältfågeln i Avance. Dessa tre artiklar representerar essensen i varför vi håller på med våra jakthundar, var man måste börja och varför. Alternativet är annars att kommande generationer blir ett gäng ”rapphönsgolfare” som är vana att hämta ut sin lilla fågellåda i receptionen på morgonen innan de TRÄNAR sin hund. Utan VILDA fåglar och JÄGARE så förlorar vi enormt mycket av det som har byggts upp genom åren!

Jag är fortfarande fascinerad över hur mycket kraft olika naturskyddsorganisationer lägger på varg, hök, falk etc, SAMTIDIGT som INGEN av dessa lyfter ett finger för att hjälpa det värdefulla arv vi har i fältviltet...Detta kan synas vara lite ”off topic” i förhållande till jaktprov men det är det inte all den stund många är nöjda med att gå och ”tävla” på nyutsatt fågel – då försvinner intresset för det riktiga och viktiga och därmed också hela grunden för vår verksamhet!

Som sagt, mina tanker omkring våra jaktprov finns här.

Michael