Det finns tydligen de som tycker att det hör till de viktigare sakerna i livet att kritisera de av oss som kan tänka oss använda en pejl. Dels tycker dessa att hundar som ”behöver” pejl i öppet terräng inte har där att göra, vidare tycker de samma att publicering av bilder där hundar har pejl kan skrämma bort nybörjare -  detta då  sådana bilder kan bekräfta myten om att det ofta används el – halsband på våra hundar....? Jag förstår inte liknelsen mellan pejl och el och jag förstår definitivt inte att det skulle vara negativt för ”oss” att visa på bild att vi har en pejl. Hycklare tjänar inte vår sak! Vidare kan man undra vem som sprider vilka myter?

För att  lungna de som ligger sömnlösa över att somliga använder pejl har jag utvecklat en ny metod som borde vara acceptabel för alla:

Jag utrustar mina hundar med en visselpipa och lär dem att använda denna.

På så sätt kan de vissla på mig när de behöver uppmärksamhet/stöd/hjälp eller livräddning vid exempelvis de följande situationerna:

Jakt: I tät vide på fjället, vi är många som har letat hund länge i täta videsnår - jag föredrar en tyst pejl framför piphalsband eller timmars letande.

Jakt: På min hemsida kan man se Lissie med pejl i vintras - dels låg en tunn is på de då djupa kanalerna, dels tränade jag bredvid 300 x 400 meter majs som gränser till stora vägen. Försök hitta hunden i stånd innan mörkret faller i midvintern...kalla av på stånd? Jodå, men säkerhet framför allt!

Jakt: Behöver jag säga Salix:-)

Säkerhet: Jag har själv jagat i vargtäta områden, pejl känns då skönt.

Säkerhet: Jag har själv varit med om tragedin när en hund gör illa sig i fjällen och inte kan ta sig tillbaks.

Säkerhet: Jag har vänner som har blivit av med sina hundar på dålig is, jag har faktiskt varit med om att rädda en som gick genom isen: vore det inte för oss pimpelfiskare så fanns inte denna hund i dag, för andra - och stora hundar - gick det tyvärr inte lika bra.

Säkerhet: Taggtråd och annat skräp som ligger kvar i vissa marker kan orsaka stor skada om man inte hittar hunden snabbt.

Själv har jag varit tidigare stor motståndare till pejl men tragiska upplevelser och ”nästan - olyckor” hos så väl mig själv som hos mina vänner har fått mig att tänka om.

Att en domare kan gå ut och säga ”Frågan är då om dessa hundar som kräver pejl i öppen terräng verkligen skall vara lösa i marken, då de verkar ha svårt att hålla den kontakt som en är en förutsättning för en kontrollerad praktisk jakt över stående fågelhund” är anmärkningsvärt.Vi som ser fördelar med den säkerhet en pejl ger kanske borde låta bli att starta för den samma domaren - hunden är redan på förhand dömd som en jycke som inte ska vara lös....eller?

Ingen behöver en pejl och om man behöver en pejl för att ha koll på sin hund i jakten så är man fel ute. Om man däremot väljer att komplettera med en pejl för att säkerställa att alltid få med sig sin hund hem – oavsett skick – så borde man slippa få kritik från de som kanske inte har samma erfarenheter......Vi jagar med hundar som har en viss aktionsradie och jag vill gärna skydda min hund så långt det går, vi lägger trots allt ner mycket arbete, tid, pengar och kärlek i våra hundar! Att det dessutom förenklar jakten med en en pejl i tät vide, slånbär, ene eller liknande terräng är ett annat argument...Slutligen är det ganska lärorikt och intressant att studera ”tracken” efter en hel dag i skogen, fjället eller andra ställen....

Detta med pejl är precis som med ett koppel, en godisbit, beröm eller en korrigering: Rätt använd är det en bra sak, fel användning kan däremot vara mindre bra. Som sagt så tycker jag det borde vara upp till var och en att välja hur man väljer att skydda sin hund och hur långt man vill gå i att göra detta, utan att få kritik av en jaktprovsdomare!

Michael