Äntligen är denna konstiga mellanperiod som kallas sommar snart över, äntligen kan man snart säga  "Ut och sök", "Ja" , "SITT"  och "Apport" till hundarna, äntligen kan man snart se ett av naturens vackra små smycken ligga där i ljungen, riset eller stubben - vara sig det är en ripa, en rapphöna, fasan eller skogens "högvilt"!

Äntligen kan man snart sitta där och njuta med sin hund, en rast i fjället, lite stekt fläsk, kaffe,  30  minuters sömn för så att jaga vidare....

Hunden som - efter ett härligt driv över fjället - står, får tillstånd  (inte order)  att resa, skottet går och i samma nanosekund så registrerar man att fågeln  "paketeras" och slår i backen!  Säg mig: finns det bättre tiondelar? Jag tror inte det!

NI är på väg hem till tältet/stugan - hundarna har gjort sitt, du har gjort ditt genom att ta fram ok hundar samt träffa med dina skott. Säcken känns tung, "bagen" är säkrat, våt är du men du ser tältet långt där framme och vet att snart stundar värme, whisky, god mat, lite ställ av hundar och genomgång av dagen.... känslan? DEN KAN INTE BYTAS BORT!

DÅ är det gott att leva och då är snart!

Man kan ofta fundera  varför man är jägare? Svaren är säkert många: några är kanske inte jägare men jagar  för att hunden ska få tränas inför prov, andra äger en hund för att den är nödvändig i jakten och åter andra ser samspelet mellan jägare/hund och fällandet av vilt som det ultimata. Själv tillhör jag troligen den senare skaran:  jag älskar att se en fågelhund i sitt rätta element men jag tycker det är surt att komma hem från jakt utan byte - detta oavsett hur vackert fjället, vädret och hundarbetet har varit - vi jagar för att komma hem med byte!  Vi  fiskar för att få fisk!

Vi ÄR samlare, vi plockar bär, vi letar svamp, vi fiskar, vi jagar och vi mår bra när källaren är full av ved och frysboxarna  knappt kan stängas av på grund av all fisk och allt vilt vi har burit hem - en känsla av rikedom!

Det sägs att en hund har tre "drifter": att äta, att bringa sina gener vidare genom att para sig och att jaga.....och vad skiljer hunden från oss? Inte mycket!

Kan man krona en duktig jakthunds  arbete med pris på prov så är livet ganska så komplett......

Som med allt annat så går utvecklingen framåt också inom detta med hundar och jakt. Jag kommer ihåg när vi hade en bjällra på hunden i tät terräng, så kom "pipen" och något senare pejlen. Redan när man började med markeringstäcke så fanns det röster som ansåg att detta skulle vara skadligt för hundens förmåga att söka i hand och vara kontaktbenägen. Idag finns det de som tycker att det är fullständigt galet att ha ett extra säkerhetstänk genom att ha en pejl på sin hund...Jag undrar om de samma väljer att köra bil utan säkerhetsbälte, skiter i att byta batteri på brandvarnaren eller låter bli att ha försäkringar...för inte att tala om att ha räddningsväst på sjön, eller hörselskydd på skjutbanan....Väljer de samma att skjuta med gamla mynningsladdare på jakt eller välja bort kikaresikten på toppjakt eller bockjakt? Så länge vi inte förstör det naturliga i jakten och samspelet med hunden kan det väl omöjligt vara fel att skydda sin hund så långt det går??  Varje gång vi skickar en hund ut i sök så tar vi en risk, varför inte riskminimera våra kära vänners arbete så långt det går? Allt dravel om att man då kanske inte arbetar så mycket med dressyr eller kontakt är just det: DRAVEL - Missbruk kan alltid ske med alla medel  i alla lägen, oavsett!

Nåja och innan jag svävar i våg för långt: De som följer med i fjälljaktsfrågan och på www.jaktreform.nu har säkert observerat att vi har fått det stora, tunga stenblocket i rullning och med lite tur så rullar det vår väg. MEN, inget är klart ännu så jag uppmanar alla att bibehålla ett maximalt tryck mot lokala politiker och företrädare för Jägareförbundet - det ÄR trycket som har bäddat för att det nu börjar se lite ljusare ut.

Ni är många som har gett mycket för fjälljaktsfrågan, några synligt och andra i bakgrunden, jag har all respekt för alla och är evigt tacksam! Själv har jag lagt en del tid i det hela och som alltid när jag blir engagerat så kan jag bli lite för dominant och krävande, så också i denna fråga. Jag vill därför passa på att be om ursäkt till de goda vänner som jag - i brist på förståelse - nästan har riskerat att bli osams med. Som tur är så har inte detta skett. Samtidigt så måste det sägas att många INTE har lyft så många fingrar för frågan, vara sig synligt eller "osynligt", vad tänker ni på?

Nu ska vi snart gå till valurnorna med de frågor vi tycker är viktiga i bakhuvudet, under tiden så hoppas jag som sagt att vi bearbetar alla de som ska bearbetas i fjälljaktsfrågan. Dock - och allra viktigast : nu jagar vi!

Skit jakt på er! (för inte att tala om skitprov!)