Nu har precis vecka 3 av årets första höstturné avslutats – tänk om man kunde leva så här hela året! Jaga, vila någon dag, ställa på något prov, jaga vidare, hälsa på goda vänner, lära känna nya och inte minst känna hur man svetsas ihop med sina hundar…

Veckorna har givit mig många svar: Lissie går från klarhet till klarhet och det var bara ett ögonblicks ouppmärksamhet från mig som ändrade en säker 1 ÖKL till en 3 ÖKL på Dundret, kritiken i övrigt var en fullpoängare men kombinationen lite för självsäker husse och en het hund resulterade i en fallapport….I övrig har Lissie gått som en klocka på fjäll och i skog. Som jag sa till uppfödare Håkan  här om dagen: ” vad bra att jag har en hund som är bättre än mig”.

Lissie kommer att paras vid nästa löp, det finns några olika alternativa hanhundar och jag kommer att bestämma mig inom kort, oavsett så blir det skandinaviska och amerikanska linjer – inga kontinentala.  Intresserad? Hör av dig!

Selma har visat att hon kommer att bli ännu en hund som är bättre än sin husse. Att hennes mentalitet är som huggen av granit är en sak, söket hon har visat de senaste dagarna är en annan, precis som fågeltagningarna - detta inger stora förhoppningar inför framtiden. (Att syrran vann fjällpokalen är en extra sporre. ) Eftergångarna var många och livliga på Dundrat – faktisk så till den milda grad att hon rampade ut sig den ena dagen –  och det i ukl, härligt! De senaste dagarna har hon dock lugnat ner sig, vi får väl se vad framtiden ger, så långt njuter jag bara av att se den enorma ungdomliga glädjen och den höga jaktlusten hos en ung tik ( 1 år).

Det känns som en förmån att få föra en Ödebygdare OCH en Ohlsmyrare – för inte att glömma lilla Cockertoken från Banducia. Som jag har sagt förut så börjar ett långvarigt och bra hundliv med att välja rätt uppfödare, inte valp men uppfödare.  På tal om det så har jag jagat några dagar tillsammans med ett strävhår, en riktig bra ung hund med viltfinnaregenskaperna i topp. Vart den kom ifrån? Landinarnas - som sagt så gäller det att välja rätt i djungeln! Apropå Landinarnas: Grattis Anders med 1 + 2 i riksprovets EKL!!!

Unga hundar: Jag fällde den första fågeln för Lissie när hon var 8 månader och för Selma vid 5 månader, jag tror det är bra att fälla så tidigt som möjligt: polletten ska ner så att man kan göra något positivt av fågel. Nedanför en bild på Mauds unghund Lärka och hennes första fällda fåglar – två rapphöns vid 9 månaders ålder, härligt!

Tillgången på fågel? Jodå, de finns men det gäller att vara på rätt ställe, de lokala variationerna er stora och skillnaden mellan bra och dåligt är liten – i kilometer räknat.

Nu är jag hemma och pustar ut lite men om några få dagar väntar nya äventyr...jag önskar  fortsatt skitjakt på er alla!

Tyvärr så har jag tömt ett minneskort  rakt ut i cyberrymden, många trevliga bilder försvann.... Därför mindre bilder denna gång, (extra få på Selma vilket är synd...). Här följer dock några: