I Hundsport no 9 har jag svarat Anders Hallgren på hans påhopp på Barbro Börjeson samt hans raljering över detta med "ledarskap" samt sund hundhållning. Istället för att scanna in debattartikeln så återger jag den ordagrant här:

 Anders Hallgren och ledarskap.

I Hundsport no 7-8 så svarar Anders Hallgren på en tidigare publicerad krönika av Barbro Börjesson.

Hallgren börjar sitt svar till Barbro Börjesson med att tycka att det verkar finnas ett behov hos andra att hitta argument för "tuffa" träningsmetoder. Vad är "tuffa"?  Längre in i sitt svar skapar han konstraster som "snäll och tolerant". Jag är så innerligt less på denna eviga polarisering: antingen arbetar man bara med positiv förstärkning och negativ straff eller så är man en hundmisshandlare som straffar hunden dagarna  i ända. Jag förstår att det finnes kommersiella motiv för att upprätthålla denna polarisering men jag  känner inte igen mig i dessa försök på att skapa ytterligheter - bara för att man kan tänka sig att korrigera en hund betyder inte detta att man inte är positiv, glad och kärleksfull 99% av tiden!

Hallgren anser vidare att tiken inte uppfostrar eller kan vara sträng mot sina valpar, detta är en tes man ofta får läsa från vissa håll men vart har de detta ifrån - inte från valplyan/lådan i alla fall?! Alla som har haft valpkull vet hur tiken fostrar sina valpar - ofta innehåller denna fostran hot om fysisk tillrättavisning och om denna inte åtlydas så kommer en tillrättavisning, har jag fel? Vidare anser Hallgren at en ledare i det vilda inte bestämmer över övriga flockmedlemmar - hur ska flocken fungera och överleva om där inte fanns ett hierarki med inslag av dominans?

Desperationen att få genomslag för vissa såkallade "moderna" metoder har nu gått så långt att man försöker ändra på hunddjurets väsen - allt för att anpassa verkligheten till egna teorier - detta istället för tvärt om!

Begreppet ledarskap kan uppfattas som diffust för många och borde kanske bytas ut med ett ord som förklarar det hela bättre, men tolkningen i form av ömsesidigt förtroende, respekt för flockledare och respekt för hunden som djur håller bra än så länge.

Hallgren menar att vi kan glömma detta och att det hela bara handlar om inlärning istället  för att vara en naturlig ledare. Vidare gillar han att använda ordet "straff" när han beskriver metoder som används av de "icke troende". Finns straff överhuvudtaget i djurriket? Vad är straff? Här måste man skilja mellan påverkan, korrigering och regelrätt straff. I mina ögon är straff någon som kommer långt efter brottet och därmed helt verkningslöst på djur. En påverkan i det hunden håller på att göra fel eller en korrigering i samma ögonblick som den bryter det man har lärt in är däremot inte straff. Igen kan man visa till umgänget hundar emellan och tik/valpar. Allt prat om straff från de som gärna vill kalla sig "moderna" är inget annat än försök på att skrämma nya hundägare in i sin egen fålla. Jag känner ingen som baserar sin fostran på "straff".

Hallgren ger exemplet med katten och hunden - man ska berömma med en godbit när hunden ser katten och innan hunden hetsar upp sig. Detta ger mig anledning att ställa följande frågor: Vet den goda Hallgren vad han då belönar? Att hunden börjar gå igång på katten eller at den är passiv? En jakthund som ser katten är intresserad direkt, ska man då belöna detta intresse? Tror Hallgren att en jakthund eller annan hund med stor jaktlust väljer godbiten framför katten? Det enda som kan hålla en lös jakthund från att nypa katten är en väl förankrad grunddressyr, ingen godbitar i världen kan dämpa intresset av den enkla grund att katten är en långt större belöning än godbiten. Här måste vi kräva av hunden at den ska låta bli belöningen och detta är lättare att uppnå med ett absolut krav än en sämre belöning.

Hallgren menar vidare att när en hund har svårt att koppla av i sociala situationer så har detta inget med förhållandet till ägaren att göra, det kan bara henföras till problem grundat i hormonella störningar, "stress" (hur uppstår stress Hallgren?) smärtor eller "liknande". Hallgren vill med andra ord ta ifrån ägaren allt ansvar och all credit i förhållande till vad denna kan göra. Tror verkligen Hallgren på det han själv skriver? Ska vi bortförklara alla socialt missanpassade och dåligt tränande hundar med medicinska orsaker?

Vidare menar Hallgren att inte heller "problembeteenden" har med förhållande till ägaren och omgivningen att göra. Han påstår att slika problem kan henföras till understimulering (och hur uppstår denna Hallgren?) , hormonella fel, sjukdom eller smärta. Självklart kan det finnas tillfällen där medicinska orsaker ligger bakom problembeteenden men jag vågar påståendet att det i de allra flesta fall är bristande träning, dressyr och "ledarskap" som ligger bakom. Problembeteenden är i de flesta fall inga felbeteenden - bara helt naturliga beteenden som har fått utvecklats för långt eller blivit hämmade för mycket!

Vidare påstår Hallgren att det nu är KONSTATERAT att bruk av i koppel kan ge hundar skadar i nacken. (konstaterat och kan, är det konstaterat eller inte???). Han visar då till en hemsida som vidare visar till två "studier" gjorda i respektive Norge och Tyskland. Den Norska studien visar sig bestå av tyckande och inte kliniska studier, upphovsmannen skriver själv på sin sida att hans påståenden inte på något sätt är vetenskapligt underbyggda. Samma upphovsman rekommenderar akupunktur till cancersjuka människor och andra konstigheter. Den andra "studien" ska vara gjord på 50 hundar med stackel och 50 med stryphalsband. Problemet är att vara sig de som står bakom sidan Hallgren visar till eller internet kan producera fram denna "forskning". Jag har efterlyst studien hos de som visar till denna men inte fått något konkret tillbaks. Är Hallgrens krav till vetenskapliga rön så låga att några få hundar i en diffus - och tydligen icke-existerande - studie i Tyskland samt en privat studie i Norge - där man själv erkänner det låga vetenskapliga värdet - ger honom tillräcklig trygghet att använda uttryck som konstaterat och dokumenterat? Jag vill lägga till att det troligaste bästa sättet att undgå obehag för såväl hund som ägare är att lära hunden att gå vackert  i koppel, detta tar några få minuter!

Detta med forskning används gärna av de som vill kalla sig "nya" - de kastar omkring sig en massa påstådd forskning men det är svårt att värdera vad denna forskning egentlig har gett - det är stor skillnad på forskning och vetenskap. Hela livet går egentlig ut på att forska, vi är alla forskare men det betyder inte att vi har rätt i våra antaganden innan dessa är vetenskapligt styrkta. Tror Hallgren och hans anhängare verkligen att det inte ligger enorma mängder forskning bakom de metoder som har utvecklats genom 100 år eller mer? Bara för att man startade utveckling av metoder for 100 år sidan så är det inget som säger att man har låtit bli att utveckla sig - till skillnad från en del andra aktörer i marknaden. Min samarbetspartner i Norge har genom 17 år tränat över 3000 hundar, dels på kurs och del genom privata timmar, det kallar jag praktisk och teoretisk forskning! Man vill alltid ge sina kunder det bästa och då måste man också utvecklas i sin syn och sina metoder. Hallgren verkar dock ha stannat av någon gång på 70 talet - såväl i synen på samt kunnandet om de som menar något annat en honom som i sin egen utveckling.

Hallgren avslutar sitt påhopp på Barbro Börjesson med att han inte kritiserar henne, bare det hon gör???? Han menar detta skulle vara mindre personangrepp än när den samma Börjesson kritiserar det han gör....

Avslutningsvis konstaterar Hallgren att hans hundar är "gladare" än de Barbro eller andra tränar - har du någon "studie" på detta också Anders?

Michael Fossum

www.engelsksetter.se

/Michael