Är det fel att vara "gammal"? Är det fel att bygga sin tro på erfarenhet??

 

I de debatter som förs angående hundar och träning av dessa så försöker några nasare som säger sig företräda det ”moderna” att svartmåla ”det gamla” som något dunkelt, fult, ineffektivt och brutalt.

Men hur är det egentligen med gammalt och nytt? En extrem jämförelse ville väl vara hjulet och bakmaskinen: Hjulet är fortfarande runt och rullar på allt som behöver ett hjul medan 99 % av bakmaskinerna ligger och dammar i något förråd. Hur många hjul har en bil? Den har fortfarande fyra hjul även om man har gjort experiment med 6 och 8 hjul, bakhjulstyrning etc. Vad är hjulet gjord av? Fortfarande Gummi även om många har försökt med andra material. Motorn då? Var tog Wankelmotorn vägen (förutom i en konstig Mazda)? Fortfarande är det kolvar som gäller! Inte kan jag heller se att man har bytt ut ratten mot en pedal.

Vad känns mest avslappnande och givande: Att köpa en ”go” tidning eller bok och kasta sig i favoritfåtöljen/krypa ner i soffan och njuta av den eller att läsa den samma på ”nätet?

Är ”Mammas” söndagsstek/köttbullar eller annan favoriträtt fortfarande bättre än receptet du kan hitta på menysidor på nätet?

Har flygplan fortfarande vingar?

Jag kan nämna 10 000 andra exempel. Jag kan också nämna många exempel där ”det nya” har fört världen framåt i en makalös snabb takt, om det är av godo eller ondo kan dock diskuteras från fall till fall. Men jag kan också nämna 100 000 exempel där det nya visade sig vara totalflopp och en kostsam erfarenhet för de som köpte den nya produkten.

När man talar om fyrkantiga och mätbara saker som hur snabbt en bil kan åka, hur snabbt en processor kan processa, hur stor en tv kan bli, hur mycket co2 som kan renas etc. så är det hela relativt enkelt: om man kan göra ett bättre arbete till en lägre MÄTBAR ekonomisk och miljömässig kostnad så är ”nytt” bra. Men hela tiden så finns ordet MÄTBAR med.

OCH, när det gäller de flesta ”branscher” så finns alltid en måttstock. Du kan inte kalla dig snickare utan att ha genomgått en utbildning som bestäms av en norm som alla känner. Det samma gäller en pilot, en lärare, en veterinär, en sjuksköterska eller en konduktör.

Men i hundvärlden (och i politiken) råder rena Vilda Western förhållanden, något som många ser till att utnyttja som sitt eget ”Klondyke”.

ALLA som vill kalla sig hundtränare, hundvetare, psykolog, kurshållare, utbildare eller expert inom hunderiet kan göra detta! Vidare kan ALLA påstå sig vara mest effektiva, snälla, duktiga eller snabba. Vad säger detta om ”branschen”? Hur ville ni förhålla er om det samma var fallet när ni skulle ringa för att boka plats på dagis?  I allt som betyder något här i livet kräver vi REFERENSER samt DOKUMENTATION på kunnande. När det kommer till våra jyckar som vi älskar så högt och lägger så mycket pengar på så kan vi plötsligt tycka att det är ok att köpa kurs av några finniga tonåringar som har fått för sig att hjulet borde vara trekantigt!!

Vidare kan man ”dokumentera” sin enorma kunskap genom att referera till olika författare och ”forskare”, men vem i helvete har certifierat dessa? Bara för att jag har läst 63 böcker av någon som menar att hon/han kan något så gör inte det mig så mycket mera bildad, snarare tvärt om, det blir lite som bedrägeriets domino: ”Jag skrev först så jag måste vara klokast”…. Vem har kvalitetssäkrat Helen Phillips, Susan Garrett eller andra i förhållande till träning av jakthund? INGEN!

Förutom nämnda tekniker och personer så har vi fått ett nytt fenomen: Långlina, tamfågel och i övrigt sterila marker.  Lär hundarna sig något genom denna ”metod”? Lär ägarna sig något? Hur går det när man landar på fjället och de vilda riporna gäckar?

VEM ska kvalitetssäkra? Vem ska mäta vilka som skapar resultat till KURSDELTAGARE och vem som bara bluddrar på om sin egen träning ( ref : Klickerklok.se) ? Det är självklart att människor som exempelvis Anders Landin utstrålar respekt genom sina egna och hans kursdeltagares resultat, men ska någon som knappt vet fram och bak på en hagelbössa få ”utmana” honom och många andra som kan enormt mycket? Var finns varudeklarationen?

Hur i all sin dag lyckas ”de i norr” ta fram så många fantastiska hundar? De har inga grustag, inga tamfåglar, inga sök i långlinor men bara stora fjäll och vilda ripor, de måste ta mig fan vara trollmän i förhållande till tramset i söder?

Jag vill gärna återknyta till en av mina tidigare ”funderingar”: "vem är egentligen grym" där jag undrar på hur ”vi” har låtit oss luras in i försvar av ovetande modernister som påstår att VI är hårda med våra hundar.

Jag har precis förstått att hundar som tränas efter ”ekte klikkertrening” a la ”Gott, Garrett och Egtvedt” inte en gång får mat till fasta tider! De får sin mat genom träning!! De stoppas så fulla med godbitar, kycklinghalsar, leverbitar, köttbullar, tubost och annat satanstyg UNDER den så kallade träningen att de inte kan få mat som normala hundar. De är så van med detta att om de mår illa eller är mätta en dag så KAN DE INTE ”TRÄNAS” då de inte vill äta!!!!!!!! Vidare påstår Frk Gott att den bästa träningen för att bygga upp muskulatur och kontroll är kamplekar och balansering på gummibollar samt tomatburkar….Jag vill rekommendera Gott att ta med sina hundar och låta dessa springa fritt i guds sköna natur, DÅ byggs det muskler och kontroll, men det fordrar självklart att man har riktig lydnad på jyckarna. Har man inte det så får väl burlekar inom ett inhägnat område duga! Lägg till att det har annonsvärde att hävda att man har ”inhägnad” träningsplan samt att ”Ruff love” placerar hundar i bur under en tidsrymd som vida överstiger det som lagen tillåter och undra då varför jag frågar mig:

VEM ÄR DET SOM PLÅGAR SINA HUNDAR???

Sammanfattningsvis:

  • Är gammalt det samma som dumt?
  • Är nytt automatisk så smart?
  • Mår mina hundar illa? De får springa lösa i naturen, de får jaga, de har en trygg plats, de får mat två gånger om dagen, de vet var olika gränser går, de får enormt med kärlek och de arbetar hela tiden med sin favoritsyssla!
  •  Om man, som alternativ, försöker att se sig själv som en jakthund som får sitta i bur, jobba inom inhägnat område, inte få en skål mat till fasta tider, knappt jaga och hela tiden måste ”erbjuda” ett beteende för att se vad matte eller husse vill då dessa vägrar att kommunicera på ”ditt språk”, vad säger man då?

VILKA ÄR DET SOM PLÅGAR SINA HUNDAR I NÅGON MODERNISTISK ANDA?

Min standardfråga på forum som tar upp dessa frågor brukar vara: Om mina hundar är glada, lydiga och visar alla tecken på att må bra SAMTIDIGT som jag är nöjd med dem och vi har en meningsfull jakt ihop, vad är då fel? Måste jag då bli ”modern”? Vad blir då bättre?

24/02/08