APPORT!

I dessa varma sommartider så kan det vara en bra idé att arbeta med grundlydnad och apport - somliga väljer att låta sin hund ligga på rygg i en fågelvoljär (jo, det är helt sant) - jag hör till de som tror att man gott kan vänta med ytterligare träning på fågel tills det "är dags" istället för dessa perversa övningar..

Så fort man säger ordet "TVANGSAPPORT" är det många som vrider seg i avsky och  direkt börjar tala om tortyr och det som värre är.  I vanlig ordning så är det många som inte vill stå upp för en sak och därför finns det nu "varianter" av tvångsapport och variationer av vad man kallar detta utmärkta sätt att jobba in en varaktig och stabil apport, det kan heta "lydnadsapport" (tvång utan tvång…??), apellapport (??) eller "kravapport"…

Varför är det då så många som vrider sig i nypopulistisk och urban avsky över detta med tvångsapport? För det första så är inte namnet "tvång" så väldigt politisk korrekt, och även om det definierar ett litet, litet moment i denna metod så borde man ha hittat ett bättre ord som täcker HELA metoden, jag föreslår "EFFEKTIVAPPORT"!

Vidare så är det så att det "moderna gänget" med sina flumteorier om hund självklart ser detta som något att rikta in sig på, här misstänker man användning av VÅLD!!!!

Till slut så florerar en massa rövarhistorier om hur man "sticker pinnar i örat" och andra påhittiga saker om hur man "plågar" hundarna med tvångsapport. "Tvånget" är egentligen inget annat än attt man ser till att hunden inte kan göra fel.

Påstår jag att "effektivapport" bara är "myspys"?

Nej, "effektivapport" är inte bara myspys men det är ett otroligt bra sätt att knyta kontakt med sin hund och man får mycket annat än själva apporten "på köpet". I och med att man arbetar igenom varje moment och befäster detta så får man härigenom en otrolig bra kontakt med sin hund. Utöver detta så får man otroliga möjligheter att ge BERÖM vid rätt tidspunkt och verkligen "lotsa" fram hunden genom beröm.

Vad är då, enligt några, så förfärligt med "effektivapport"? Jo, i slutskedet av arbetet, när man kommer till själva "greppandet" så påför man hunden (vissa, inte alla) ett lite, men blixtsnabbt och odramatisk obehag, ett obehag som upphör i samma hundradels sekunds som den FUNDERAR på att greppa föremålet man har presenterat. Jag skriver odramatisk då det hela bygger på att man själv är lugn och att det inte är något straff som delas ut - hunden kopplar inte detta obehag till några känslor hos föraren. Detta är tydligen helt förkastligt och förfärligt för många och självklart är det lätt att ropa "fy" innan man har tagit del av metoden i praxis.

Är man en så stor motståndare till "effektivapport", utan att känna till metoden, så borde först man fundera lite på vad en hund skall gå igenom i sitt liv: Man borde sluta att gå till veterinär bara för att vaccinera (hur stor är chansen för att åka på parvo, men det sticks!), klippa klon (lätt att ta en pulpa, AJ! ), leka med andra hundar (kan fort bli lite yl), ha hunden i bur i långa stunder, eller än värre använda buren som dressyrredskap så som Canis förespråkar. Det finns 100 tals ögonblick i en hunds liv där den får uppleva långt större smärta än vid nämnda träningsmetod, ofta en smärta som kopplas till husse/matte, något som är värre än vid apportträningen.

Många av de som kritiserar "effektivapport" hör de till som går omkring med nosgrimma, håller hunden i bur 23 timmar á la "ruff-love" eller idkar "mindgames" som kan få en hund halvgalen av stress och frustration.

Igen poängterar jag den otrolig täta kontakten man får med sin hund när man arbetar med "effektivapport" och de enorma möjligheter man får att berömma vid rätt tidpunkt samtidigt som hunden lär att beröm är en riktig trevlig belöning: få övningar är lika "svart/vita" och därmed enkla för hunden att förstå!

Det är lätt att vara kritisk till en metod när ens eget "apporterande" ligger i att "gå på klubben" och leka "dummy-leken", hämta några apporter på lydnadsplan eller andra övningar där det inte finns några konsekvenser av en felande apport och heller inga störningar. 

Om man däremot skall använda hunden på och vid jakt och tittar på lagstiftningen, moral och etik så förstår man att man måste ha en hund man kan lita på i ALLA lägen! Det finns självklart raser som inte borde behöva så mycket mera än lite vägledning, men det finns också raser där många individer inte har det stora intresset av apport och där bytesintresset är ganska lågt. Skall man få en säker och GLAD apportör av dessa så effektivapport en mycket säker väg.

NÄR det är sagt så är det ganska otrolig att se hur många dåliga apportörer (eventuellt i kombination med hundförare) det finns bland specialister som retrieverraserna och också hos en del spaniels som borde vara ganska vassa. Några goda vänner till mig, Maud & Torsti, som håller i ganska många lydnads och apportkurs, kan berätta om många fall med retrievers som har slarviga grepp, dålig avlämning, tuggande och många andra fel: om man frågar ägaren om hunden vet vad apport är så säger dessa alltid JA, men håller man fram en dummy 2 meter framför en sittande hund och säger apport så stirrar den bara dumt på dig, denna hund VET EJ vad apport är. M&T har också sagt en del om apport här.

Trots att vissa raser, på pappret, inte skulle behöva annat än lite vägledning så tror jag faktisk att även dessa skulle må bra av "effektivapport".

APPORT är ett samlingskommando för att gå ut i sök, hitta viltet eller föremålet, greppa detta säkert utan slarv och tugg, bringa det hem till förare på snabbast möjliga sätt och avlämna PÅ kommando, inget annat! Om så föremålet är en dummy, en duva, en halvgammal trut, en färsk grillkorv eller en torsk är totalt ovidkommande, kan inte hunden detta så är det ingen färdig apportör. Du kan kanske jaga med en hund som inte är färdig men du vet aldrig när du upplever första gången hunden vägrar. Ofta är detta i samband med ett läge där du verkligen behöver en apportör: kanske då det är omöjligt för dig att hämta själv eller när hunden har gått som en gud hela dagen på prov, 1 ÖK ligger serverad och det enda kvarstående är apporten, många som känner igen sig?

"Effektivapportens" grunder och principer är att vi ser till att varje moment är befäst innan vi går vidare, med andra ord inlärning och tålamod. Hunden får först lära sig att hålla, man går inte vidare innan hållandet er besfäst, bra men utan för hårt grepp etc., nästa moment på samma sätt och så vidare tills man är framme vid greppandet. På detta sätt så visar vi hunden hur vi vill att varje moment skall utföras, vi filtrerar bort tugg, slappa grepp och annat innan det uppstår, vi kan också korrigera problem som kan uppstå i framtiden då vi har genomfört en korrekt inlärning som gör att det inte finns tvivel i hundhjärnan vad som gäller.

Jag har nu en ung setter som har en enorm vilja att apportera och som verkligen uppskattar att arbete med detta. Vi har kommit så långt i arbetet att hon kan röst – korrigeras om hon skulle slarva i något moment och då gör hon genast rätt. Hit har vi kommit med 90 % spontanapport och 10% krav utan tvång. Detta är troligen den första hunden jag inte kommer att köra tvång på, detta då hon har så enormt med apportlust i sig, men bli inte förvånade om jag återkommer om 24 månader och skriver att jag BORDE ha lagt på lite tvång…..men det är aldrig för sent.

Inga metoder är perfekta, och alla metoder ställer krav på att den som utför "metoden" vet vad hon håller på med och detta är kanske "effektivapportens" enda baksida: man bör arbeta igenom detta med någon som kan det från förut innan man ger sig i kast med det hela, men det gäller i och för sig alla "metoder"…

Michael & Lissie

 

 

michael.fossum@telia.com