Lär dig att läsa din hund.

Bland djungeln av "diffusa" uttryck som "ledarskap" och "respekt" så finns "läsa sin hund". De som verkligen är duktiga med hundar behärskar detta "läsande" tillfullo och behöver därför inte lägga ner lika mycket tid som andra på träning, dressyr, kurser och annat. Dessa kan snabbt ta sig över de första trappstegen och komma igång med det roliga: injagningen.

Att uttrycket kan framstå som diffust behöver inte – som Canis & co gärna vill hävda – att företeelsen bakom ordet inte finns, däremot att vissa föredrar ett enkelt ord som förklarar ett förhållningsätt till sin hund. Detta istället för långa teoretiska utläggningar som egentligen inte säger annat än att man försöker plagiera gammal lärdom med nya ord.

Vad menas med att "läsa" en hund?

• Att läsa hund handlar om allt från att förstå och se hur en hund reagerar på det vi säger till den, oavsett vilken metod vi använder, det handlar om att "avkoda" de reaktioner vi får när vi ger hunden "input":
• Att se hur hunden tar till sig av det vi försöker lära den. Händer det något? Är det som händer positivt eller negativt? Kommer vi framåt eller går det åt skogen?
• Förutse vad hundens nästa "drag" blir. Vad kommer hunden att hitta på nästa sekund, hur kommer den att reagera på det som väntar runt hörnet?
• Avslöja när hunden "driver" med oss och spelar teater. Är hunden verkligen rädd för de som kom på besök? Är den verkligen osäker i förhållande till instruktören på kursen? Är den verkligen inte hungrig? Satt den sig för at du sa sitt eller för att du ryckte i ett koppel eller en lina? Tar den riktig kontakt vid inkallning eller kommer den bara in och tittar på allt annat medan den väntar nytt "fri-signal"?
• Många tror att detta med hundträning är en fråga om teknik. Vilken "metod" ska man använda? Hur ska metoden praktiseras? När, var och hur tar man i hunden? När ska den "få" fågel, när ska den ha godis? Det finns en otrolig mängd frågor - med teoretiska svar omkring  "teknik"  - som kan få oss att känna oss underlägsna, outbildade eller hopplösa. I själva verket är väl 90 % av alla dessa teorier till för att någon ska ha en möjlighet att tjäna en slant eller två, vilket i och för sig inte är fel men om det är en onödig kostnad så är det trist för den som betalar.

Ett väldigt bra exempel är den "försiktiga" eller "mjuka" hunden: Visst finns det försiktiga och mjuka hundar men väldigt ofta är försiktigheten ett resultat av att hunden har manipulerat oss bättre än vi har läst den. En sådan hund kan också vara alla hundpsykologers våta dröm och ägarens största kostnad. En hund som lär sig att den slipper göra saker den inte är jättesugen på genom att "spela" rädd, försiktig och ledsen kommer fort på att livet som "mjuk" hund är ganska kul: man behöver bara göra det som är kul och man behöver aldrig möta det, de eller annat som inte är det roligaste som finns. Ofta kan denna hund plötsligt bli en stabil, säker och "tuff" hund bara genom att få höra "lägg av nu, så här gör vi"! Det samma gäller "ångestbitaren": så fort något inte är kul så morrar eller biter vi lite, fungerar det bra de första gångerna så är ett beteende född.

Eller vad med hunden som inte äter? Unghunden som tittar vädjande på husse när man sätter fram matskålen: "Finns det inget bättre, jag vill inte äta denna smörja"…. Ge den hunden något bättre så är man dömd att få en hund som äter dåligt. Ta ifrån den samma hunden skålen varje gång den matvägrar – och detta inom 10 sekunder - så ska du se att smörjan är skitgod!

Den "tuffa" hunden som ska puckla på allt och alla, egentligen en nervös stackare som inte vet hur han ska hantera sin osäkra värld: ge den klara linjer och inget annat så kan samma hund slappna av och bli harmonisk.

Hunden som "verkar" söka, söka, söka och söka sin apport utan att hitta något, av en eller konstig anledning vet den EXAKT var den ligger när förare säger till att NU ÄR DET SLUT-TRAMSAT, samma hund med en annan förare som inte säger till lär sig att det går bra att imitera apportsök: då släpper man hämta något!

Det finns en miljon andra exempel men ni har säkert förstått vad jag är inne på nu. Jag tror många ville tjäna på att använda lite mindre tid på att utföra slaviska dressyrövningar och istället lägga mera tid på att titta på sin hund och läsa vad som händer i olika situationer samt hur hunden reagerar på oss och våra försök att kommunicera. . Detta kan liknas lite vid en duktig flugfiskare som använder mera tid på att studera älven och hur fiskarna uppför sig, vad de äter och när medan "nybörjaren" stövlar ner till älven och kastar 8 timmar i sträck utan att egentligen veta varför han kastar… gissa vem som bär hem störst fångst?

En bristande förståelse för behovet att "läsa" sin hund gör också att många kastas in i en "kurskarusell": man får aldrig riktigt till sin hund och då kan det vara en enkel "tröst" att gå kurs efter kurs där man får lära sig olika tekniska lösningar. Enkel men troligen fel lösning. En hund är ett djur och ingen maskin!

Använd sommaren att träna apport, appell, samarbete samt att ha kul med hunden. Genom detta lär du dig känna din hund och den dig, det blir då långt enklare att lägga upp träningen framöver. Stånd, sök och fågel hinns med till hösten, och dit är det bara dryga två veckor nu!!!

Michael 080803

michael.fossum@telia.com