Forum, Bloggar och Kurser – en djungel av sanningar, halvsanningar och felaktigheter.

Det måste vara väldigt frustrerande att stå inför sitt första hundköp:

Idag finns en uppsjö av forum på nätet, de flesta är av typen där man kan vara anonym. Själv har jag aldrig varit anonym och jag förstår inte varför man inte kan kvalitetssäkra sina åsikter genom att ha ett namn. Det står helt klart att anonymitet gör att människor – som normalt inte vill eller kan säga något - släpper alla hämningar och går halvt bärsärkagång på nätet. Det tråkiga är att anonyma också kan referera till hundar, händelser och annat som vi andra inte kan ha en aning om är sanna eller inte, det samma gäller vilka metoder olika påstår sig använda.

I det verkliga livet presenterar vi oss för varandra när vi möts – varför inte också på ett forum? Dessa forum kännetecknas ofta av att en liten kärna av anonyma debatterar år efter år – det blir då extra larvigt med anonymitet.

Jag startade ett litet forum i våras där vi inte är anonyma, även om det växer sakta så växer det och där ser man inget av de olustiga övertoner som finns på anonyma forum. Detta hittar du här.

Att det kan kännas skönt för någon som är ny i ”branschen” att få möjlighet att ställa en anonym fråga kan jag förstå, men då skall inte denna möjlighet utnyttjas och förstöras av ”allt i allo tyckare” eller de som har andra agendor! På den andra sidan säger det faktum att många ”nya” har behov av att ställa frågor anonymt väldigt mycket om de miljöerna vi har  runt hunderiet!

En annan ständigt växande företeelse är alla bloggar där det berättas om det ena eller det andra inom jakt och hundar.  Tyvärr finns det många exempel där man kan läsa direkta felaktigheter.  Detta är säkert inte med avsikt men troligen ett resultat av att ”författaren” själv kanske inte är så erfaren som den gärna vill ge sken av.  Det finns dock enormt många bra hemsidor och bloggar om hund och jakt, sidor där man har massa att lära sig, problemet är att det är otroligt svårt för nybörjare att veta vilka som är bra, dåliga eller rent av felaktiga. För en nybörjare är det nästan omöjligt att veta vad som är rätt och fel. Konsekvenserna av att ta till sig något som är direkt felaktigt kan bli förödande.

Som exempel på vad jag menar i förhållande till vad som kan vara till skada för nybörjare kan jag nämna två blogginlägg jag har blivit uppmärksammad på:

I ett fall får vi höra att en spaniel är en fantastisk hund för jakt på skogsfågel, detta då vi nu har varg, lo och björn i skogarna och att man då inte vill ha en hund som springer flera hundra meter bort...?

En stående fågelhund söker inte flera hundra meter ut om förare har ett bra förhållande till hunden och den är väl injagad på skog. Den håller sig däremot på ett sådant håll och med en sådan kontaktfrekvens att jag inte ser något problem att jaga med en stående i rovdjursmarker. En bra stående hund som har fått en korrekt injagning på skog är en långt mer effektiv hund än en spaniel på skogsfågeljakt. Alla dagar! Självklart kan en spaniel vara kul och bra att jaga i skog med, men begräsningarna är nog långt större än med en stående. Man måste vara objektiv nog att se var de olika raserna har sin spetskompetens, kan man inte detta så skall man i alla fall inte föra ut felaktiga budskap till de som kanske inte vet vilka alternativ som finns!

Vidare är det mycket sällan att en fågelhund tas av rov. Att lo och björn skulle vara något stort problem för hundar i allmänhet och fågelhundar i synnerhet är inte sant. Att däremot vargen är ett enormt problem för de med DRIVANDE och andra raser som arbetar långt bort och ofta mycket självständigt är väldigt sant och jag hyser den största respekt för de som vill börja kontrollera våra rovdjur, härunder kontrollerad jakt på varg! Bara för att man har ett problem så skal man inte – av rent ovetande eller av andra orsaker – använda detta till att sprida felaktig information.)

Här finns en del statistik: www.viltskadecenter.com

På en annan blogg kan man- som jag redan nämnt i dagboken - läsa att det är helt nödvändigt med konstruerade situationer på tamfågel för att lyckas med en stående fågelhund – igen: NYS! Ännu ett exempel där man ger eventuella nybörjare en felaktig uppfattning av vad som väntar dem!

På diverse forum talar men om dressyrmetoder, en ”favorit” är när anonyma dyker upp och vill förkunna att man kan träna en hund med hög jaktlust ENBART med positiv förstärkning. Det roliga med dessa diskussioner är att alla som har eller har haft exempelvis en stående säger att de tvivlar på att detta går, ofta är detta namngivna personer. De andra säger ”att visst går det”, men de är anonyma och kan aldrig ge konkreta exempel på hundar eller hur man går till väga. Dessa debatter är ett utslag av att konkurrensen på hundmarknaden nu handlar om vilka som är snällast – bra att sälja in till nybörjare: ”vi är snällast” de andra är stygga mot hunden”…

Är man själv så färsk att man inte vet bättre så ska man heller inte torgföra felaktigheter som kan vara ödesdiger för den som läser detta.

Dessa exempel är egentligen lika illa som när Canis skulle sälja kurser för fågelhundar och General Äggtvätt tyckte att man skulle belöna en hund som satt på kommando INNAN en fågelsituation med att den skulle få fatta stånd.

Vad ska nybörjare eller potentiella jaktgäster tro när de läser detta, hur skall de kunna bilda sig en uppfattning när de presenteras för rena felaktigheter?

Jag säger INTE att man inte skall vädra sina åsikter, tankar och erfarenheter, Tvärt om! Jag respekterar alla som gör detta, även om vi inte är överens i sak. Däremot reagerar jag när man går ut med dåligt genomtänkta ”blogginlägg” där man faktisk för fram osanning. Likaså när man skriver foruminlägg där man kan förstår att det inte handla rom sak men att diskutera för diskuterandets skull.

Ursäkta att jag säger detta men det verkar finnas en panik bland hundsportare och ”färska jägare” att framstå som drivna jägare med vetskap om det mesta inom jakt, det vore bättre om de samma höll sig till de fakta de säkert har.

Självklart är jag också någon som "tycker"  och det får vara upp till var och en hur de skall värdera det jag skriver. Jag aktar mig dock väl för att säga något jag inte har upplevt eller vet att jag har fog för. 

Vi som har hemsidor och bloggar har ett ansvar, detta då bloggar börjar bli ett kraftfullt verktyg och många hämtar information och kunskap från dessa. Därför har vi ett ansvar att inte visa oss lika lättfotade och ytliga som delar av kvällspressen.

Slutligen - och kanske allra farligast - är  att armadan av nya företag och personer som säljer olika utbildningar, kurs samt håller föredrag växer för varje dag.  Många av dessa är väldigt nya inom jakt och jakthundar och torde således inte ha så mycket att ge andra nybörjare.

Att hamna på en kurs för några av dessa kan – i sämsta fall – förstöra ett helt hundliv och ge ägaren en totalt felaktig och negativ bild av hur det är att äga hundar.

Ofta får etablerade tränare jobbet att ”fixa” till problem som har uppstått hos någon av dessa kvacksalvare – en otacksam uppgift som många säkert inte vill ha – det är inte så kul att arbeta med förstörda varor! Vad om problemet inte kan ordnas?

Det är därför att man själv måste ta ett ansvar när man skall köpa en kurs: Kolla upp den som håller i kursen, har denna referenser? Har denna nöjda deltagare som når sina mål? Har denna själv en bra hundhållning och bra hundar? Har denna själv meriter, etc.?  Skall man först investera 10 tusentals kronor på hund, veterinär, foder etc så borde man också ta sig den lilla tid det tar att kolla upp den man har tänkt betala för att lära ut något!

Jag får dagligen höra exempel på otroliga saker som sker ute i ”kurs-världen” och man kan lugnt fastslå att ”it´s a Jungle out there”.

Ännu en gång har man här ett exempel på anonymitetens faror: Ute på ”nätet” kan man läsa en del kritik mot specifika men icke namngivna tränare. Många tycker det är väl tufft att namnge, jag tycker att konkret kritik måste ha en adress – annars öppnar man för spekulationer om vem det hela handlar om och än en gång kan det drabba seriösa och duktiga instruktörer.

Tyvärr har vi ingen myndighet som certifierar eller examinerar någon som påstår sig kunna något om hund, därför gäller det att vi alla framhäver de goda exemplen och har ett kritisk öga på vad som sker i hundvärlden.

MF
090127