Hej igen!   

Ledarskap, detta ord som man inte får säga idag:   

I mina ögon, så består detta ordet av följande delar:  

• Hållning

• Konsekvens

• Dressyr

• Tillit

• Förutsägbarhet

• Kärlek   

Vad menar jag?   

Hållning:   Hur man uppfattar sig själv. Du har tagit två (eller flera) hundar till höga pris och detta trots att du inte har hållit på i 100 år! Du har väl fungerande jakthundar och andra vill ha dina hundar på jakt. Med andra ord: du är riktigt duktig och borde säga detta till dig själv varje gång du tvekar. "jag är så duktig att om jag analyserar lite så löser jag det här problemet".Varför detta psykodravel från mig? Jo hunden läser dig som en öppen bok hela tiden och om du framstår som självsäker och fullt på det klara med att du kan bäst så behöver inte hunden ha någon tvekan om vem som är klokast, störst och bäst! Hundar älskar självsäkra och lugna ledare!  

Konsekvens:    Det talas alltid om konsekvens hit och dit, men väldigt få är konsekventa:På kurs och träning är man konsekvent, men när man sitter i telefon, ligger på sofflocket eller något oväntat sker så är det många som slänger ut sig några, sitt, ligg, hit, tyst eller fy utan att följa upp. Det som då händer är att man "avdresserar" hunden i det dagliga livet, lika mycket som man dresserar den på kurs eller träning. Hundar kan vara knepiga att lära men de är enormt duktiga på att hitta minsta spricka i vår fasad. På så vis är det lätt att alltid ha hunden i hundgård och så fort den kommer ut så är det träning och dressyr, ALL kontakt med förare är träning och inget annat, med vad är det för hundliv? Jag vill i alla fall inte ha det så!    Därför ska man försöka lära sig "vara hund": att alltid ha en undermedveten 100 % koll på hunden samt att ge f.. i att kräva något av hunden om man är i en situation där man inte har möjlighet att följa upp.    

Dressyr:     Hur många är det inte som går en massa koncentrerade kurser år ut och år in, men som sällan får någon ordning på sina hundar? Vad händer mellan kurserna?? Bättre att dressera i det dagliga livet och hela tiden hålla hunden lite "på tå". Upprepa ALDRIG ett kommando, en gång, annars NEJ med påföljande korrigering om nödvändigt. Höj helst aldrig rösten. By the way; God gammal linförighet fungerar ofta väldig bra och skärpande på en hund som börjar "ta för sig" lite mycket, det gäller bara som sagt att inte glömma bort alla de timmer när man inte tränar.    

Tillit och förutsägbarhet:     Gammalt men sant: Om hunden vet att samma sak händer varje gång den gör något (eller inte gör något) så blir det enkelt att vara hund och den litar 100 % på föraren.    

Kamratskap/Kärlek:     Vad skulle vara galet med att mysa med hunden, ha den i knäet eller för den sakens skuld i sängen? Däremot ska allt sådant ske NÄR DU TILLÅTER det eller vill. Vissa gånger när hunden kommer och pockar på uppmärksamhet så avvisar du den för att du har annat att göra, nästa gång går du fram till hunden, plockar upp den och myser. Om hunden sover i säng/soffa så skal den aldrig hoppa upp själv, den får snällt ligga/sitta vid sängen och be om lov, när du säger "hopp upp" så är det grönt. ALLT roligt eller mysigt som händer i hundens liv händer för att DU VILL det, inte för att hunden kräver det!     Självklart slipper man på kraven när hunden börjar bli en gammal god kompis i en ålder av 9-10 år, den har då gjort så mycket för oss att den får lov att ta för sig!     Jag hör säkert till de "traditionella" inom hunddressyr men det är nog inte så många som myser och kramar om sina hundar så mycket som mig och har man bare en ram som är glasklar så blir allt så mycket mera lustfyllt och "mysigt".     Jag vet att allt detta är gammalt nytt för dig, men orsaken till att det är gammalt är att det fungerar! Jag vet också att saker är lättare sagt än gjort och att jag säkert bryter mot detta många gånger dagligen, men dess mindre fel vi gör dess bättre blir det.    

Några exempel:     Vi som arbetar med stående eller stötande hundar upplever ofta en stor utfordring i att få hunden lugn i flog. Hur ofta ser man inte ägare som visslar/skriker hur länge som hälst när hunden går efter fågel? Vad säger man då till hunden? Jo att allt det jag har lärt dig hemma och hela mitt ledarskap är en stor bluff, här står jag och visslar som ett ånglok men du springer glatt vidare efter fåglarna, med andra ord har jag noll auktoritet!! Gör hunden fel så ger man stanna/nej/sitt kommando EN gång och om det inte funkar så är det bättre att hålla käft samt inse att man inte har gjort jobbet gott nog än. Alternativt kan man se om det går att genskjuta den rackaren för att påtala det olämpliga i jyckens uppförande.    

Andra springer runt i trädgården med linförighet och dressyrövningar in absurdum, en halvtimme senare ligger de på sofflocket och talar i telefon, hunden är ute och börjar skälla på något, man ropar reflexmässigt "tyst" och pratar vidare i telefon mens hunden gapar för full hals! Samma resultat: hunden lär sig att alla övningar är ren bluff! Antigen ger man fan i att säga åt hunden eller så springer man ut omedelbart efter kommandot och ser till att det åtföljs!  

Annars finns det andra "psy-ops" att använda för att verkligen statuera sitt ledarskap: Den tiken som ligger och rastar på bilden jag skickade dig blev en av mina bättre hundar. Men när hon var 2 år så var hon notorisk ur hand, och med en stående fågelhund så talar vi da 7-800 meter istället för önskade 100-300 beroende på mark! Jag gjorde ALLT rätt men efter 5-10 minuters slipp så lämnade hon kontakten med mig och drog på egen jakt. Jag insåg att det var meningslöst att börja springa ifatt och vara fysisk då detta troligen bara hade medfört att hon hade tagit än större lovar vid jakt. Jag väntade lugnt till hon kom tillbaks och då avvisade jag henne fullkomligt, jag visade med alla medel att jag inte ville ha med henne att göra och när hon försökte följa efter mig så motade jag bort henne. Självklart fick jag hålla på lite men efter en stund så begrep hon att hon var utstött från flocken! (finns det något värre för en hund?) Jag gick hem och tog fram kikaren, 800 meter nere på myren så satt en hund och bokstavligen hängde med huvudet. (jag kan nästan gråta över synen nu som hon är borta för alltid). Jag väntade 20 minuter innan mitt hjärta höll på att brista och visslade på henne, hon kom självklart som ett spjut och jag pysslade extra med henne den kvällen. HON GICK ALDRIG UR HAND EFTER DET och hon blev nästan mera kompis än hund! Vi hade 8 fantastiska år efter det med mängder av skjuten fågel.    

Med den valpen jag har nu så har jag körd traditionellt men däremot börjat väldigt tidigt med att "leka" in kommandon som apport, stanna kvar och annat, det är otroligt vad man lära en valp på kort tid utan några som helst åthutningar eller negativa ord! Samtidigt vet jag att det kommer en tid då man måste befästa det man har lagt som grund, det är då man måste vara villig att korrigera det hela, gör man det rätt så räcker det med en gång.     Som sagt, det var säkert inte något nytt i detta, men om du med detta som bas tittar på dig själv och ditt hundliv så kanske hittar du något i detta där du kan se att du har lite vida svängar?     Jag hör som sagt av mig när du har fått tid att begrunda det hela!

Michael