Debatten om ”äkta klickerträning” har ofta handlat om huruvida det överhuvudtaget går att träna fram olika hundar med hjälp av en plastbox. I samtliga av dessa debatter (Meny) kommer det fram att de som svär till denna nya filosofi inte alls lever som de lär, med andra ord finns ingen metod, man kan lära in moment och ord men när det kommer till en kravfas så lånar de ”nya” det mesta från de ”gamla” .

Debatterna har också handlat om nödvändigheten av något nytt: Ja det finns hundar som har kommit en bit på vägen med hjälp av moderna metoder, men dessa har som sagt lånat mycket från det gamla. Man ser oftare och oftare att de ”nya” måste ta till tvång, fysisk korrektion med mera när det gäller skarpa lägen som exempelvis jakt,  att påstå något annat är ren lögn. 

Då kommer vi till det stora argumentet, de ”nya” är SNÄLLA och de gamla är ”taskiga och grymma”. Så långt har många av oss ”gamla” blivit lurade in i en fälla där vi försvarar oss själva med att vi inte alls är grymma. Fattar ni hur lurade vi är? Fattar ni hur lurade de ”nya” är själva och fattar ni vilket enormt korthus de ”nya” har rest? Dags för oss att blåsa hårt nu!

Det är jo de ”nya” som är grymma och bedriver en hundhållning som har gått över gränsen för vad som kan definieras som djurplågeri!

Det är jo vi ”gamla” som är de snällaste av de snälla!

Vad menar jag med detta:

Om någon vill kalla en enkel korrigering i form av ett grepp om nacken, ryck i koppel eller även en liten ”lavett” över nosen för "grymt" så får detta stå för dessa. I mina ögon är detta bara modern populism och ett resultat av den vrickade djursynen som finns i dagens samhälle.  Att peka fingret mot en form för kommunikation som djuren själv använder i extrema situationer och säga ”fy-fy” är bara ett billigt trick. Detta för att skaffa egna anhängare som vill betala dyra pengar för att få höra att de är ”snälla”.

Däremot vet vi alla att en trygg hund är en glad hund. En hund som vet vad som förväntas av den och som alltid vet vilka reaktioner dens ledare har i olika situationer, den är trygg! Kopplar man denna trygghet till arbete och kärlek så har man en vän för livet. Enkelt, lätt att förstå och inte så svårt att utföra. Att ganska många misslyckas har kanske sin grund i att inte alla skal ha djur!

Det var de ”gamla” vad då med de ”nya”:

Det är hos dessa vi hittar de riktiga djurplågarna, jag ska ge de ”nya” så pass aktning att jag inte riktigt tror de har fattat detta själv ännu.  Deras ”Gurus” förstår nog, men plånböckerna fylls på i bra takt och då får väl hellre några hundar lida! Det hävdas från de ”nya” att man ska undvika all fysisk korrektion, och genom att säga så har fysisk korrektion fått en stämpel av brutalitet. Men vad med den långdragna PSYKISKA tortyr dessa hundägare bedriver? Är det ingen som ser detta?

Hela ideologin som säger att hunden själv ska komma på vad som förväntas av den i ett givet ögonblick är som skapat för stress, osäkerhet och frustration. En stressad, osäker och frustrerad hund mår inte bra!

Vidare har man avarter som S Garrets ”Ruff-love”: man stoppar hunden i bur det mesta av dygnets timmar så att själv det minsta arbeta utan kommunikation med förare blir kul.

Kommunikation: Titta på ”klickeristernas” hemsidor: inte ett ord! Inte den minsta hjälp på vägen! Inte ros! Det hela är så perverst att man blir störtförbannad! (ska lägga till att det verkar som vissa "gururs" börjar ändra sig på denna punkten, hade vi "gamlingar" rätt ändå?)

Konklusion:

Klickerhundar: Stressade, osäkra, frustrerade hundar som lever i konstant osäkerhet och sökande efter rätt uppförande. Detta liv i total brist på normal kommunikation med sin ledare ger en mycket nervös och osäker hund.  OCH SÅ SKA JAG vara den grymma som kan tänka mig ta hunden i nackskinnet? Lägg av, ni är avslöjade nog en gång!

Man kan också läsa på alla ”klickerforum” att dessa genomsyras av vardagsproblem och oönskade beteenden, jag undrar varför? Tur att Klickerkurs kan föda ”hundpsykologerna”,  dessa lever i någon form av symbios tror jag: den ena förstör hunden mot betalning, den andra förstör ägaren mot betalning. Hos en av dessa konsulter så nämns en rad ”problembeteenden” som man kan fixa mot en tillräcklig hög ersättning, ALLA de nämnda beteendena är bara resultat av dåligt ledarskap, slapphet i dressyren och inget annat. Varför ska det vara så svårt att se sig själv i spegeln, varför ska man alltid skylla på ”problem”, ”avel” eller annat och trösta sig med att betala dyra pengar till kvacksalvare?!

Det är också väldigt intressant är att se hur enormt dåligt man lyckas med lydnaden hos dessa cirkushundar. Man lägger ner förmögenheter på kurs, litteratur, teorier, utrustning och annat, men hundarna visar fingret hela dagen! Jag har själv sett otroligt många exempel på ”nya” hundar som kan stå på huvudet och skita i vinkel men de kan fan mig inte släppas lösa i skog och mark, då är det ”fritt fram”!

Den ”Traditionella” Jakthunden som ligger framför brasan på kvällen, hon vet precis vad som gäller i hennes värld: tack vara detta får hon MYCKET frihet och tid i skog, mark och fjäll, tack vara detta får hon mycket kärlek och beröm och tack vara detta har hon inga problem med främmade hundar eller människor. Dock vet hon att grova överträdelser av satta gränser beivras, därför blir det sällan eller aldrig nödvändigt att korrigera.

Vem är djurplågare, vem har någon som helst rätt att kalla sig ”snäll” på min och mina hundars bekostnad? Fattar ni att jag är lite förbannad på dessa hycklare? Jag engagerar mig så mycket i frågan då jag är rädd för vad som kan hända om detta otyg brer ut sig bland jakthundsfolket, dels så blir nybörjare förda bak ljuset och kommer att sluta sina karriärer i tårar, dels hör man redan röster från de ”nya” att det inte är träningen det är fel på men aveln! Ska dessa galningar komma in och ”mjukifisera” våra hundar så att de passar till metoden och inte tvärt om? No f****** way!

De som har gått i fällan och som tror att de arbetar med moderna, snälla och effektiva idéer borde snart vakna. Då kanske de inser att detta inte är så modernt då de måste att låna från det gamla, det är inte snällt och effektiviteten är tveksam. När man tillåter sig tvivla så kommer de ”nyfrälsta” löpande med ett exempel på en fågelhund i Norge som har tagit 1 ÖK på lavland… snälla ni;  hör ni hur dumt det låter…

Idag har jag censurerat bort två inlägg i min gästbok. Jag har lovat att inte censurera någon.  När man har så lite hyfs att man inte en gång kan lämna en anonym e-postadress så att man kan kontakta vederbörande är  soptunnan är det enda alternativet.  Då dessa två inlägg gick lite på vad jag precis har sagt så ska jag i alla fall kommentera innehållet i deras inlägg:

En tyckte att jag bara var provokativ, dum och elak och att jag borde säga mera om hur jag tycker saker ska göras i stället för att kritisera andra. Mitt svar är glasklart: För det första så framgår det redan på min hemsida hur jag tycker saker ska göras och det kommer mera, lär er att läsa! För det andra så måste vidrigheter och annat man inte tycker om få kommenteras och kritiseras, eller? Detta är ett typisk ”klicker-drag”: själva kritiserar de allt och alla, högt och lågt, men när de själva får kritik  så  är de ”förföljda”, ”mobbade” och folk borde tala om vad som är bra i stället för att vara så fula. Hahaha.

En annan undrade vad problemet är om någon skulle lyckas få fram en bra jakthund med hjälp av de ”nyas” idéer. Jag förstår inte frågan då jag inte kan se att det finns något problem överhuvudtaget. Däremot så blir det ett problem när man ska dyvla på andra en filosofi som, enligt upphovsmannen, bara är under utprovning. Detta i kombination med att det finns andra fungerande metoder som tar fram tusentals jakthundar varje år och att jag tycker det ”nya” är psykisk djurmisshandel får vara svar nog!

Vart tog sunt förnuft vägen?

Visby 22/1-08