Nu ska du få höra om stackars Petter
som skulle på jakt med sin setter.

I timmar han om setterns förträfflighet skryter
ja, han briljerar om att 'orken den aldrig tryter'.

Han har lagt ner många timmar hos dyra instruktörer,
en del bra, andra rena marodörer.

Klicker, korv och stackel
men för det mesta bara rent kackel.

Petter han tänker att han kan detta bäst
'det är väl ingen skillnad på setter och häst?'

Landrover, sixpence och tweed
detta blir bra - yes indeed!

Väl ute på fjället blir det snart
på setter'n en j**la fart.

Bössan är putsad och laddad så grymt
men av settern ser han inte en skymt.

Vad var det nu instruktör'n sa?
Först klick, sen korv eller va?

Settern är borta, men vet du va?
Detta kan ju aldrig gå bra.

Med en instruktör som inget vet
som inte har någon jakterfarenhet.

Det funkar ju hemma i parken
varför inte också ute i ripmarken?

Vi vet ju alla om en och annan
setter som plötsligt får horn i pannan.

Ripor som ska finnas och stötas
det vet ju settern bäst själv hur det ska skötas.

Instruktörn han måste tjäna sitt dagliga bröd
men till Petter på fjället ger han ringa stöd...