Lite generella funderingar:

Det sägs ofta att hunden löper risk att tro att dens namn är ”hit”, eller ”nej”. Självklart är det så om det tjatas för mycket på hunden och om hunden inte har en lydnadsnivå som gör att den lyder direkt. Att tjata på en hund är väl det dummaste man kan göra!?

Men se det från en annan vinkel: Hur många hundar springer inte omkring och undrar på vad i helvete ”Fido” eller ”Dolly” betyder? Hur ofta ser man inte ägare som vill att hunden ska komma in, sitta eller sluta med något beteende och bara använder hundens namn i olika tonlägen? OM man har lyckats med en hyfsat inlärning och OM ”Fido” vet att han heter ”Fido” så måste det vara ganska frustrerande och villrådigt att bara höra sitt namn i alla lägen från snällt till vrål? Tänk är själv….michael, Michael, MICHael MICHAEL!  Helt ok att man ska kräva omedelbar uppmärksamhet när man nämner hundens namn, men det måste följas upp med ett ”kommando”. Om hunden har lärt sig 2,3 eller 5 olika ”moment” så kan vi inte kräva att den ska fatta vilka av dessa ”FIIIDOOOO” betyder! (om detta inte kombineras med arm eller handsignal vill säga)

I alla fall så tror jag många av oss brister här, särskilt vid inkallning, eller?

På forumet har vissa diskussioner om detta med tamfågelträning med långlina samt huruvida vissa raser är ”försiktigare” än andra startat, jag tror det hela handlar mera om dressyr eller träningsmetoder.

Jag vet inte om ni har gjort er samma fundering som mig: Se hur många friska, djärva och otroligt duktiga hundar som kommer norrifrån, och jag vågar nästan  säga jämfört med söderifrån. Har detta med blod eller träning att göra? Självklart finns det massa bra blod ”Norrut” och kontinuiteten hos många uppfödare är väldigt bra med en enormt hög lägstanivå.

Men, hur arbetar man med hundarna Norrut? Ja, inte är det många som springer omkring i konstlade marker med långlina och tamfågel i sommarvärmen! Däremot tränas det mycket i fjällen med Ripa och med hunden på ett avstånd som gör att man inte kan springa omkring och hålla hunden i lina! Utan tvekan kommer det fram väldigt många duktiga hundar och förare från Norr, såväl amatörer som ”proffs”! Kan ni tänka er varför, det kan jag:

OM du ska ha minsta chans att ha en meningsfull träning av hund på fjällets vita ripor, så MÅSTE du ha ett bra befäst ledarskap INNAN du ger dig ut, du MÅSTE vara villig att utöva detta ledarskap - på gott och ont! De som arbetar på detta sätt kan komma igång med en meningsfull träning på vild fågel som är POSITIV, EFFEKTIV och ÄKTA för såväl hund som förare! Slutmålet är en effektiv jakthund som kan startas på prov, eller?

Om du däremot väljer att springa bak en hund med en långlina och ömsom ”synstå” på (för) kort håll, ömsom ”stå” på för kort håll och bromsa hundar som försöker leka ”Apollo 10” med långlina så behöver du vare sig lydnad, samarbete eller ledarskap. Med andra ord så lär inte hunden sig så mycket annat än att stå för, och i bästa fall respektera, en tam fågel med en långlina mellan sig och förare… När samma hund ska springa under full frihet på fjället, med äkta ripkullar så kommer den oundvikliga ”explosionen”, tro mig, jag vet:-) Vad händer då? Kanske detta?

Med andra ord: Man kan försöka hitta många ”genvägar” men det goda gamla gäller nog än: Se till att skapa ett ledarskap, se till att hunden VILL lyda dig i alla lägen och se till att du är ganska komfortabel med detta INNAN du ger dig på fågel. I det läget är det hur kul som helst i och med att unghunden får utveckla sitt sök samtidigt som den tränas på fågel, detta istället för att ha en fysisk navelsträng till förare, denna ska vara mental och inget annat. Ger du hunden tillit och visar vad du kräver så får du respekt och resultat tillbaks.

Till slut, varför vill människor som inte sysslar med en bestämd grej använda så mycket tid och energi på att berätta för dem som sysslar med samma grej att de gör fel? Kan någon berätta detta för mig? Jag talar självklart om alla ”klickerdebatter” som pågår. Jag ids inte dra det hela igen men bilden blir bara klarare och klarare: någon som har läst en bok om hur man flyger en 747 men aldrig själv har flugit en pappersdrake ska berätta för en Kapten med 30 år bakom spakarna i en 747 att han gör helt fel och att han har missat hela grejen. Vilken ville du ha anlitat som pilot? Jag ger snart upp!

16/02/07